somsagt.. Idag fick jag ta ut hästarna. Oftast på vardagarna så brukar min fina sambo vara snäll att ta ut hästarna innan jobbet. Jag fixar så allt är klart till på morgonen så det bara är att släppa ut dom.En stor puss till honom alltså.

Våra hästar går ut halv sju på morgonen och kommer in halv nio på kvällen.
De får enbart hö ute, inget annat foder, så får de hö och det övriga fodret inne på kvällen.

Hur gör ni med era hästar? Hur länge går era hästar ute på dagarna, och vad ger ni dom för ev. foder under dagen? 

Hittade en rolig grej på en annan blogg och var bara tvungen att låna den. Stämmer verkligen det här? Det är ju roligt att ränka på i allafall och det vore ju coolt om det skulle stämma :).

När hästen är:

1år = 5år i människoår

2år = 10år i människoår

3år = 15år i människoår

4år = 18år i människoår

5år =  21år i människoår

6år = 24år i människoår

...osv...

Man ränkar alltså fem "hästår" på varje år fram tills det att hästen är tre. Efter det räknar man tre "hästår" per år.
Alltså enligt den här tabellen så skulle Tarzan vara 36år. Jovars, det kan väll allt vara troligt.
Hur "gamla" är era hästar?

Jag skulle kunna rabbla säkert 15 saker som jag stör mig på att jag gör/inte gör. Men det största problemet av alla är att jag tittar ner på hästen när jag rider, i stället för att lyfta blicken och titta framåt. Detta skulle ju göra att hela sitsen ändras och blir bättre, helhetsintrycket skulle även bli mycket bättre.



Såhär ser jag större delen av ridpassen ut, vilket stör mig så otroligt mycket. Som min tränare sa en gång så skulle man banne mig lägga ett rått ägg på hjälmens skärm, den skulle tvinga mig att titta upp. Haha

Igår blev det ett intervallpass, trav2min, galopp 1 min x4.
Så det blev inte så mycket fokuserande på formen igår, värmde upp honom genom att känna på honom i sidorna, känna så han var mjuk, lyhörd och att han hade en stadig och fin form samt att swunget kom från baken. (Jag brukar värma upp på ungefär detta sätt).
Efter det så travade jag igång honom och kände igenom honom på ungefär samma sätt.
När han var ordentligt uppvärmd så blev det somsagt intervaller. Tänkte försöka börja med någon typ av konditionsträning med honom ungefär en gång i veckan. Han blev supertaggad på en gång och var väldigt het och påig. Men efter några övergångar så fattade han grejen och galopperade i ett bra grundtempo.


Det blev 2x1min x4 som sagt och jag stod faktiskt i fältsits hela tiden och kunde reglera honom hur jag ville. Han var så underbar och lyhörd igår. Puss på honom va ♥

Tacchinardi
2001-05-06
Varmblodig travare
e. Maybe tomorrow
u. Persos molly
Färg: Svartbrun
Kön: valack
Signalement: stjärn, vit fläck på överläppen
Svenskt frysmärkningsnummer: 11709S
Ägare: Sofie Qwarforth

Jag har ju själv inte ägt honom så länge. Han kom hem till oss i mitten på April i år. Jag såg honom på annons på hastnet och tyckte han såg trevlig och fin ut. Det stod i annonsen att han hade fina gångarter, påbörjad öppna- sluta och skänkelvikningar och ganska välutbildad för att vara travare.
Eftersom annonserna sällan stämmer överens med hästen så hade vi ganska låga förväntningar på honom. Men när vi väl provred honom, så stämde faktiskt annonsen. Jag hade ganska svårt att rida honom rätt, som det oftast är när man rider en ny häst, men jag tyckte han var så trevlig. Han var lyhörd och hade underbara gångarter, inget travarsteg där inte. Anna provred honom också och kände lite på honom, och vi var väldigt överens om vad vi tyckte. Redan i bilen på vägen hem så bestämde jag mig. Jag ville ha honom, han skulle bli min!
Helgen efter så åkte vi ner igen, han vet. besiktades och så skrev vi papprena. Så var han äntligen min. Så många år som jag längtat och äntligen har jag en alldeles egen häst, världens finaste, min svarta ögonsten ♥.

Hästarna trivs super här hemma på gården och jag tycker det är så underbart att ha dom hemma. Att bara kunna gå utanför dörren till dom, att slippa planera vartenda ridpass och att på vintern slippa skrapa rutorna på bilen, hoppas att den startar och att man inte kör fast i snön klockan 7 på morgonen på väg till utsläppet.

Trots att stallet på Hult var helt underbart med både ridbana och ridhus, att alltid få hjälp om man undrar över något och att ha någon att rida ihop med. Självklart kommer jag sakna det och alla underbara människor som har sina hästar där, men mitt egna stall här hemma väger nog allt över. Får jag bara ordning på transporten så kan jag ta mig ut och träna ordentligt så kan det inte bli bättre. Har ju tänkt att vara med i storhästlaget om det blir något nästa år. Då måste jag hålla igång träningen så jag kan komma ut så tidigt som möjligt i vår och vänja honom vid tävlingsplatser samt få lite mer tävlingar i bagaget.

Idag var vi på KM i Mullhyttan och tävlade. Vår första gemensamma tävling.
Jag valde att hoppa 70cm i clear round klassen och 80cm i KMet. Eftersom jag fortfarande är lite osåker på hans avstånd och så.

Clear round 70cm:
Idenna klass var det bara raka bommar och inga konstigheter, så den klassen gick galant. Dock så tänkte jag lite för mycket på avstånden och la mig i lite för mycket och försökte reglera honom vilket igentligen bara tog energi och koncentrationen från oss båda. Men vi kom rakt och fint på hindren, som han tidigare har haft svårt för och gärna genat lite i svängarna. Blev felfria och fick en rosett.

KM 80cm A:0 A:0 :
Denna klass var han mer taggad än tidigare då han visste precis vad som väntades av honom. Något jag blev orolig för var att det hade plockats in en mur på 4e hindret. Då vi aldrig tidigare har hoppat titthinder förut, så lät honom titta länge och väl på den. Dock så var den inga problem alls och första fasen gick till och med bättre än den tidigare klassen, då jag slappnade av mer och lät honom ta tag lite mer i hindrena själv. Dock så tappade jag stigbygeln efter första hindret i andra fasen, fick tag i den igen, hoppade andra hindret, tappade den igen och kände att det tog lite för lång tid att få tag i den då så jag valde att göra en volt för att sedan fortsätta och efter det så flöt det på fint.

Det är med att tappa stigbyglarna har jag haft svårt med ända sen ponnytiden och gör det ofta, däremot var jag lite smidigare förr och hoppade ofta utan ena stigbygeln om det krånglade, vilket jag inte så gärna gör numera, haha.



Bilder från tävlingen kommer, så länge får ni nöja er med en bild på prinsens bakdel.

Denna blogg kommer att handla om mig och min varmblodstravare Tacchinardi, som även kallas Tarzan. Jag köpte honom i April 2011 och han är min första egna häst.
Välkommen att följa mig och Tarzan på vår resa!