Ja det är väll något alla gör, förr eller senare. Själv har jag ramlat av huur många gånger som helst. Första gången jag ramlade av var på rideskole hästen Buseman (som fortfarande kilar stadigt i stallet med sina 28, eller var det 29? år) jag blev så rädd att jag slutade rida en kort period och när jag kom tillbaks var jag till en början väldigt skeptiskt att rida honom, haha.

Den värsta avramlingen gjorde jag på min första foder ponny, ett femårigt sto som knappt var inriden, hon var inte alls vad vi hade förväntat oss när vi fick hem henne, vi trodde hon var inriden men hon verkade knappt hanterad.. Så vi började helt enkelt från början med henne, longerade, tömkörde och hanterade henne från marken ett bra tag innan vi satt upp på henne. så första gången jag skulle rida på henne själv i ridhuset så lyckades jag ramla av.
Hoppade upp, satte fötterna i stigbyglarna och så for hon iväg. Hon sprang som en besatt, bockade och var helt okontaktbar. Hon höll på flera varv innan jag insåg att jag kommer inte få stopp på henne, tappade balansen för en sekund och där föll jag av. Voltade över nacken på henne och landade rakt på sarjen. Med svanskotan. Där låg jag i hörnet och hade så ont. Jag kände att jag nästan var påväg att kissa ner mig så j*vla ont gjorde det.. Men jag kunde ju inte ligga där i hörnet hela dagen så jag kravlade mig upp efter en stund och fick tillslut fatt på henne, halvkrypandes. Satte mig upp, skrittade en bit och hoppade av, trots att jag hade så otroligt ont så visste jag att jag måste upp på henne igen. Ringde sen till mamma som fick komma och hämta mig. 
Usch, efter det så låg jag i soffan i två veckor, kunde knappt gå, och sitta var det inte frågan om. Det blev en rejäl smäll och efter det så är min rygg helt ihoptryckt, kotorna längst upp i ryggraden är ihop skjutna. Det gör sitont i mellanåt, men jag är glad att det inte blev värre.