Igår var det hoppträning som gällde. Med lite dålig planering, men framförallt pga att min kära häst inte ville gå på transporten så blev vi sena.. Vi kom in på banan typ 20min in i lektionen och jag var lite små irriterad och kände att jag lika gärna kunde åka hem. Det brukar ju inte gå då bra att rida när man är sur.. Hoppade upp ändå och började rida fram honom. Hoppade fram och sedan så påbörjade vi övningen med dom andra.


hah, så ful bild. Men ni fattar ändå hoppas jag. Hoppade trekombination med studs in och ett galoppsprång ut. Eftersom det inte fans någon markbom före så var jag tvungen att ta tag i mitt problem (haha). Jag har fått så himla svårt för avstånd. När jag var mindre kunde jag hoppa upp på vilken häst som helst och alltid "lägga" dom rätt. Nu kan jag verkligen inte, vad har hänt? Kände igår att det var lite extra viktigt att avsprånget skulle hamna rätt, annars får det konsekvenser genom hela kombinationen.


Det kändes verkligen superbra! Det var nog den första gången jag verkligen känt att Tarzan riktigt suger mot hindren. Annars har han typ bara klivit över dom, men nu hade han verkligen "hinderpejlen" på. Måste även ge mig själv en klapp på axeln då jag faktiskt tyckte att jag red bättre än någonsin. Jag tittade uppåt och framåt (ni som hängt med ett tag vet vilka problem jag har med min blick) var väldigt följsam genom hela kombinationen och hann sitta tillbaks ordentligt varje gång. Det kanske är bra att rida lite småirriterad trots allt? Haha.

Med andra ord var detta en träning att minnas! Synd bara att inte Mirre var med och fotade, hade vart intressant att se om det såg lika bra ut som det kändes?