Hoppsits
Igår efter träningen så hade vi lite snack efteråt med vår tränare. Han tog upp vikten av en korrekt hoppsits och vilken inverkan och betydelse det har. Som han säger så klarar man sig i klasser upp till ca 110cm innan sitsen har någon riktig inverkan på hästen, innan 110cm så kan man vara lite i fram- eller bakvikt och hästen orkar ändå hoppa.
Som ni vet så finns det huur många hoppstilar som helst (och jag säger inte att någon är fel) men vi har alltid fått lära oss en ganska "gammal" stil. Den stilen Anders själv alltid använt sig utav när han var ung och tävlade.
Anders förklarade att hästen behöver inte själva eftergiften förrän den är precis på toppen av hindret, eftergiften behövs för att kunna lyfta upp frambenen ordentligt. Därav behöver den kunna sträcka fram sitt huvud. Så med andra ord så ska hoppsitsen vara korrekt exakt över hindret, varken före eller efter.
Att vara i framvikt är aldrig bra, är man i framvikt, dvs "före hästen" i språnget så kommer hästen inte komma upp ordentligt med sina framben, då är man helt enkelt i vägen för hästen. Detta kan leda (eller leder oftast till rättare sagt) till att hästen river med frambenen, i värsta fall kanske den får med sig en bom mellan frambenen och då kan det gå illa. Ett frambensnedslag beror nästan alltid på ryttaren!
Ett bakbensnedslag beror på att man själv är i bakvikt, ev. att hästen själv slarvar. Anna sa själv igår att om hon innan känner att hon kommer knasigt på hindret så avvaktar hon hellre lite längre och blir i bakvikt än att komma i framvikt. För ett frambensnedslag är värre och kan ge mer följder.
Vi ser det som väldigt viktigt att sitta tillbaks ordentligt de sista tre, fyra galoppsprången innan ett hinder och få hästen riktigt "under sig", den behöver ha med sig sin power bakifrån för att orka komma under sig och hoppa korrekt. Även att vänta ut hästen ordentligt är ju som sagt riktigt viktigt, att inte slänga sig.
Korrekt sits
Snor en bild på Anna och hennes fina Hell of a Lady.
Som ni ser så är detta inte en optimal bild, oftas så tas bilder i just detta ögonblick och inte när eftergiften kommit. Det som kommer hända härnäst är att Lady kommer dra upp och under sig sina framben ännu mer, då kommer Halsen behöva sjunka ner och Anna kommer sjunka ihop ytterligare samt ge eftergift.
Ser ni också på bilden att man kan dra en rak linje mellan Annas häl och axel? (Axeln kommer sjunka tillbaks lite mer vilket kommer göra dom helt i linje)
Även Ladys rygg kommer skjutas upp något, vilket kommer göra att avståndet mellan sadeln och rumpan kommer minska mer och vara nästintill minimalt, det behöver inte vara mycket luft imellan alltså, sålänge hästen får plats. Skulle rumpan vara högre så skulle det bli svankigt och Anna skulle inte hamna helt i balans.
Felen jag visar här syns ganska tydligt. Jag har rumpan för högt upp och för långt fram, vilket gör att jag svankar. mina axlar är placerade för långt fram samt skänklarna för långt bak vilket gör att jag helt enkelt har min tyngdpunkt för långt fram och detta skulle störa hästen.
Här är en mer korrekt sits. Rumpan vevar inte i luften, den är mer tillbaka skjuten. Jag är alltså närmare hästen (haha, ni för föreställa er att hjag har en häst under mig) Mina skänklar och axlar är även i lod med varandra. Min tyngdpunkt är nu på det korrekta stället.
Ett ganska långt inlägg blev det. Måste bara påpeka att alla inte har samma stil. Det lärs ut olika precis överallt och jag menar inte att alla andra har fel utom jag. Detta är bara den sits vi lärt oss. Anders har själv ridit stora klasser (för många herrans år sedan dock) och den har alltid "hållt". Så som han förklarar hur den inverkar på hästen och vilka fördelar den ger har gjort att jag tror på den. Den är så logisk. Det är denna sits jag strävar efter och vill uppnå.
En bra övning för att träna på sin sits är att ställa en bom på cavaletti. Ställ dig brett isär med benen (som om du hade en häst under dig) och gå från stillastående och ner till hoppsitsen, stanna bara kvar en kort stund och sedan upp igen. Detta kan man göra om och om igen. Ungefär som knäböj (heter det så?) fast man helt enkelt tränar sin sits.
Som ni vet så finns det huur många hoppstilar som helst (och jag säger inte att någon är fel) men vi har alltid fått lära oss en ganska "gammal" stil. Den stilen Anders själv alltid använt sig utav när han var ung och tävlade.
Anders förklarade att hästen behöver inte själva eftergiften förrän den är precis på toppen av hindret, eftergiften behövs för att kunna lyfta upp frambenen ordentligt. Därav behöver den kunna sträcka fram sitt huvud. Så med andra ord så ska hoppsitsen vara korrekt exakt över hindret, varken före eller efter.
Att vara i framvikt är aldrig bra, är man i framvikt, dvs "före hästen" i språnget så kommer hästen inte komma upp ordentligt med sina framben, då är man helt enkelt i vägen för hästen. Detta kan leda (eller leder oftast till rättare sagt) till att hästen river med frambenen, i värsta fall kanske den får med sig en bom mellan frambenen och då kan det gå illa. Ett frambensnedslag beror nästan alltid på ryttaren!
Ett bakbensnedslag beror på att man själv är i bakvikt, ev. att hästen själv slarvar. Anna sa själv igår att om hon innan känner att hon kommer knasigt på hindret så avvaktar hon hellre lite längre och blir i bakvikt än att komma i framvikt. För ett frambensnedslag är värre och kan ge mer följder.
Vi ser det som väldigt viktigt att sitta tillbaks ordentligt de sista tre, fyra galoppsprången innan ett hinder och få hästen riktigt "under sig", den behöver ha med sig sin power bakifrån för att orka komma under sig och hoppa korrekt. Även att vänta ut hästen ordentligt är ju som sagt riktigt viktigt, att inte slänga sig.
Korrekt sits
Snor en bild på Anna och hennes fina Hell of a Lady.
Som ni ser så är detta inte en optimal bild, oftas så tas bilder i just detta ögonblick och inte när eftergiften kommit. Det som kommer hända härnäst är att Lady kommer dra upp och under sig sina framben ännu mer, då kommer Halsen behöva sjunka ner och Anna kommer sjunka ihop ytterligare samt ge eftergift.
Ser ni också på bilden att man kan dra en rak linje mellan Annas häl och axel? (Axeln kommer sjunka tillbaks lite mer vilket kommer göra dom helt i linje)
Även Ladys rygg kommer skjutas upp något, vilket kommer göra att avståndet mellan sadeln och rumpan kommer minska mer och vara nästintill minimalt, det behöver inte vara mycket luft imellan alltså, sålänge hästen får plats. Skulle rumpan vara högre så skulle det bli svankigt och Anna skulle inte hamna helt i balans.
Felen jag visar här syns ganska tydligt. Jag har rumpan för högt upp och för långt fram, vilket gör att jag svankar. mina axlar är placerade för långt fram samt skänklarna för långt bak vilket gör att jag helt enkelt har min tyngdpunkt för långt fram och detta skulle störa hästen.
Här är en mer korrekt sits. Rumpan vevar inte i luften, den är mer tillbaka skjuten. Jag är alltså närmare hästen (haha, ni för föreställa er att hjag har en häst under mig) Mina skänklar och axlar är även i lod med varandra. Min tyngdpunkt är nu på det korrekta stället.
Ett ganska långt inlägg blev det. Måste bara påpeka att alla inte har samma stil. Det lärs ut olika precis överallt och jag menar inte att alla andra har fel utom jag. Detta är bara den sits vi lärt oss. Anders har själv ridit stora klasser (för många herrans år sedan dock) och den har alltid "hållt". Så som han förklarar hur den inverkar på hästen och vilka fördelar den ger har gjort att jag tror på den. Den är så logisk. Det är denna sits jag strävar efter och vill uppnå.
En bra övning för att träna på sin sits är att ställa en bom på cavaletti. Ställ dig brett isär med benen (som om du hade en häst under dig) och gå från stillastående och ner till hoppsitsen, stanna bara kvar en kort stund och sedan upp igen. Detta kan man göra om och om igen. Ungefär som knäböj (heter det så?) fast man helt enkelt tränar sin sits.
Kommentarer
Trackback
