Igår efter träningen så hade vi lite snack efteråt med vår tränare. Han tog upp vikten av en korrekt hoppsits och vilken inverkan och betydelse det har. Som han säger så klarar man sig i klasser upp till ca 110cm innan sitsen har någon riktig inverkan på hästen, innan 110cm så kan man vara lite i fram- eller bakvikt och hästen orkar ändå hoppa.

Som ni vet så finns det huur många hoppstilar som helst (och jag säger inte att någon är fel) men vi har alltid fått lära oss en ganska "gammal" stil. Den stilen Anders själv alltid använt sig utav när han var ung och tävlade.

Anders förklarade att hästen behöver inte själva eftergiften förrän den är precis på toppen av hindret, eftergiften behövs för att kunna lyfta upp frambenen ordentligt. Därav behöver den kunna sträcka fram sitt huvud. Så med andra ord så ska hoppsitsen vara korrekt exakt över hindret, varken före eller efter.

Att vara i framvikt är aldrig bra, är man i framvikt, dvs "före hästen" i språnget så kommer hästen inte komma upp ordentligt med sina framben, då är man helt enkelt i vägen för hästen. Detta kan leda (eller leder oftast till rättare sagt) till att hästen river med frambenen, i värsta fall kanske den får med sig en bom mellan frambenen och då kan det gå illa. Ett frambensnedslag beror nästan alltid på ryttaren!

Ett bakbensnedslag beror på att man själv är i bakvikt, ev. att hästen själv slarvar. Anna sa själv igår att om hon innan känner att hon kommer knasigt på hindret så avvaktar hon hellre lite längre och blir i bakvikt än att komma i framvikt. För ett frambensnedslag är värre och kan ge mer följder.

Vi ser det som väldigt viktigt att sitta tillbaks ordentligt de sista tre, fyra galoppsprången innan ett hinder och få hästen riktigt "under sig", den behöver ha med sig sin power bakifrån för att orka komma under sig och hoppa korrekt. Även att vänta ut hästen ordentligt är ju som sagt riktigt viktigt, att inte slänga sig.

 Korrekt sits

Snor en bild på Anna och hennes fina Hell of a Lady.
Som ni ser så är detta inte en optimal bild, oftas så tas bilder i just detta ögonblick och inte när eftergiften kommit. Det som kommer hända härnäst är att Lady kommer dra upp och under sig sina framben ännu mer, då kommer Halsen behöva sjunka ner och Anna kommer sjunka ihop ytterligare samt ge eftergift.

Ser ni också på bilden att man kan dra en rak linje mellan Annas häl och axel? (Axeln kommer sjunka tillbaks lite mer vilket kommer göra dom helt i linje)

Även Ladys rygg kommer skjutas upp något, vilket kommer göra att avståndet mellan sadeln och rumpan kommer minska mer och vara nästintill minimalt, det behöver inte vara mycket luft imellan alltså, sålänge hästen får plats. Skulle rumpan vara högre så skulle det bli svankigt och Anna skulle inte hamna helt i balans.


Felen jag visar här syns ganska tydligt. Jag har rumpan för högt upp och för långt fram, vilket gör att jag svankar. mina axlar är placerade för långt fram samt skänklarna för långt bak vilket gör att jag helt enkelt har min tyngdpunkt för långt fram och detta skulle störa hästen.



Här är en mer korrekt sits. Rumpan vevar inte i luften, den är mer tillbaka skjuten. Jag är alltså närmare hästen (haha, ni för föreställa er att hjag har en häst under mig) Mina skänklar och axlar är även i lod med varandra. Min tyngdpunkt är nu på det korrekta stället. 


Ett ganska långt inlägg blev det. Måste bara påpeka att alla inte har samma stil. Det lärs ut olika precis överallt och jag menar inte att alla andra har fel utom jag. Detta är bara den sits vi lärt oss. Anders har själv ridit stora klasser (för många herrans år sedan dock) och den har alltid "hållt". Så som han förklarar hur den inverkar på hästen och vilka fördelar den ger har gjort att jag tror på den. Den är så logisk. Det är denna sits jag strävar efter och vill uppnå.

---

En bra övning för att träna på sin sits är att ställa en bom på cavaletti. Ställ dig brett isär med benen (som om du hade en häst under dig) och gå från stillastående och ner till hoppsitsen, stanna bara kvar en kort stund och sedan upp igen. Detta kan man göra om och om igen. Ungefär som knäböj (heter det så?) fast man helt enkelt tränar sin sits.

Hade en trevlig konversation med min goda vän och tränare Anna på facebook nyss. Vi diskuterade tävlingar och träningar. Vi kom då in på mitt stora problem vad gäller hoppningen..

Jag har alltid och då menar jag verkligen alltid haft problem med att tappa stigbyglar när jag hoppar. Ända sedan jag tävlade lilla Zorba (mini b-ponnyn på 110cm) när jag var tretton år så tappade jag stigbyglarna på nästintill varje tävling. Men då var man ju lite tuffare och bara fortsatte. Ibland tog jag ur den andra foten med och hoppade klart banan då det bara tog tid att fånga upp den igen.

Det sjukaste av allt är att jag rider så j*vla mycket bättre när jag tappar stigbygeln, det har vi kommit på den sista tiden. På en träning för någon månad sedan så hoppade vi en oxer på långsidan med cavaletti före och efter, ett enkelt hinder liksom. jag hoppade lite som en kråka ett par gånger. Så red jag på hindret igen och tappade ena stigbygeln innan, men tuffade till mig och red på ändå. Och där red jag så j*vla rätt. Var helt hundra med i anridningen och språnget. kanske för att jag då inte tänkte så mycket på avsprångspunkt osv?

Så, Någon gång ska jag nog prova att hoppa en lektion med det ena stiglädret borttaget, eller kanske båda. Bara för att se skillnaden, vore inte det ganska coolt? Haha, förstå vad folk skulle tro om man börjar komma på tävlingar utan stigbyglar.. Kanske nya trenden?

Är det någon mer som har sånna här konstiga saker för sig i ridningen eller är det bara jag som är knäpp?

Jag blir så trött på tävlingsdatabasen.. Förra veckan så "beställde" jag licens för Tarzan, mejlade även in bilder på passet till dom, som dom behöver ha för att kunna godkänna hästlicensen. Men det har fortfarande inte godkänts! Jag har mejlat dom och frågar hur det går och när den kommer vara godkänd. Har inte fått något konkret svar utan fick (tillslut!) ett nummer att ringa. Ringde idag på lunchen och självklart så har dom bara telefontid fram till tolv, klockan var typ tio över när jag ringde så det var ju extra surt..
Ska prova igen i morgon och fan sitta med dom i luren tills licensen är godkänd!

Det är en tävling den 18e som jag verkligen vill åka på. Då vi kommer vara 4st som debuterar med våra hästar från klubben, MEN. Sista anmälningsdag är idag (precis i detta ögonblick går tiden ut). Man kan efteranmäla sig fram till den 13e så det hinner jag, förhoppningsvis. Däremot är det ju inte säkert jag får någon plats om det är fullt, vilket risken är ganska stor då det är i början på säsongen och många är taggade på att komma ut. Dessutom så börjar det med en Clear round klass på 80cm, vilket säkert lockar folk som vill börja lite lätt..

Anna kom på idén att jag kan anmäla mig på hennes häst som redan har en klar licens och sedan göra ett hästbyte när Tarz licens kommit, har redan pratat med tävlingsansvarig och detta var helt ok att göra, MEN. När jag ska lägga till hennes häst till "mina hästar" så söker jag på hennes licensnummer och då hittas ingen häst.. Blir man trött eller?


Med risk att låta som en gammal käring så säger jag att det var bättre förr! När man hade med sig sina licenser, gröna kort, pass och allt var det är till tävlingsplatsen...

En sport.. Ja efter att RGB fick jerring priset så är det ett evigt tjat, är ridning verkligen en sport? Borde inte hästen få priset? Jag har lyssnat på radio, sett på tv och försökt tagit åt mig av åsikter från båda håll. Försökt lyssna med neutrala öron och förstå. Men jag gör det fortfarande inte.
Jag har hört människor säga att det är fel, att han vann med sådan stor marginal beror på att vi hästmänniskor helt enkelt övertalat folk att rösta, genom Facebook uppdateringar, blogg inlägg och alla tänkbara sociala medier där vi rätt upp oc ner skrivit, RÖSTA. Ja det har det ju faktiskt gjort. Men man väljer väll ändå helt själv om man tycker det är värt att lyfta den där luren för att rösta? Och uppenbarligen var det väldigt många som gjorde det. Många röstade säkert mer än en gång, mycket mer än en gång.. Men är det inte så man gör? Är din idol med i melodifestivalen så är det väll klart du röstar, gör man inte så?

Jag blev nästan själv rörd när jag hörde hans namn läsas upp på galan, Rolf Göran Bengtsson, det fanns nog väldigt många fuktiga ögon den stunden. Hästsporten har fått sin puch framåt i idrottssverige. Men så kommer nästa slag, "ridning är inte ens en en sport". Ridning är en pengasport, man köper sig till vinsten genom bra hästar, en ryttare är inget utan sin häst. För att då ställa motfrågor. Vad är en bra fotbolls spelare utan sitt lag, vad är en skidåkare utan sina skidor och vad är en speedway åkare utan sin motorcykel, finns det inte sponsorer i dessa sporter, köper speedwayåkaren alla sina motorcyklar för pengar ur sin egen ficka?

Jag kan ändå ha en gnutta förståelse för dessa kommentarer som kommer från helt okunniga munnar, själva dressyr programmet eller hopptävlingen är igentlige ingen match för ett samspelt ekipage, självklart så krävs det stor koncentration och ett oerhört samspel, men det är ju bara egentligen lönen för mödan, man ger sig inte ut på banorna om man inte är redo för det, eller hur? Har man kommit till det stadiet att man är ute på banan så är man så sammansvetsat som ekipage. Därför så ser det så lätt ut. För det gör ju helt ärligt det, det ser ut som att ekipaget dansar fram, vilket är precis det man vill, det är det man som ryttare strävar efter.

Låt då dessa okunniga människor istället se den sidan utav ridningen som ÄR sport, låt dom se när RGB (i detta fall) får hem en ny och oerfaren kuse, låt dom se när han börjar från grunden med en unghäst. Visa att hästar liksom inte föds färdigutbildade (vilket dom av någon konstig anlednig verkar tro?). Visa dom den tuffa stig som måste vandras för att komma till toppen. Att vi som ryttare ramlar av, ställer oss upp och torkar av gruset för att sedan hoppa upp igen, alla blod svett och tårar som faktiskt krävs. Visa hur ihärdiga vi är, hur mycket tid och arbete som krävs för att komma dit upp.

Jag skulle vilja ha röda benskydd till tävling. Men jag kan inte riktigt bestämma mig om det är för mycket eller inte. Det skulle ju säkert bli skitsnyggt tillsammans med vår röda klubbjacka, klubbschabraket och de vita ridbyxorna. Då går liksom hela outfiten i svart-vitt-rött. Å andra sidan kanske det ser väldigt plöttrigt ut? Kanske lite utav en färgbomb som kommer inskuttandes på banan och det bara skriker ponny om oss? Eftersom jag har brun utrustning på Tarzan (sadel, träns) så kanske det blir för mycket. Det kanske hade sett mer ok ut om hans utrustning vart svart?






Om det inte blir röda så blir det läderskydd. och i såfall bruna.










vad skulle passa bärt till den övriga utrustningen, röda eller bruna i läder?