Dom fick bli svarta, har nästan redan ångrat mig lite, hihi. Men jag vet ju att jag är sån. Hade jag gjort dom röda hade jag velat ha svarta.. Suck

Kände för att pyssla lite idag och passade på att fräscha upp mina gamla stigbyglar, plockade fram färgburkarna och grundade dom nyss. Så snart ska jag köra ett lager färg på dom. Har inte bestämt vad det blir för färg än. Valet står mellan rött och svart.. Men det visar sig!

I en tävling som Jenna annordnar, försökte lägga in en bild, men blogg.se verkar strejka, ser du detta Jenna så ska jag försöka ordna det så fort som möjligt, hoppas länken duger så länge.

Läs mer om tävlingen HÄR, du kan vinna jätte fina transportskydd.

Nu tar jag mig en tur med pärlan! självklart åkte de nya benlindorna från hansbo på. Dom "råkade" slinka ner i vagnen igår när jag var på citygross och handlade mat. Det slank även med en transportkrubba och ett hönät, men det var ju nödvändiga saker så :).

Lastningen förut gick så j*vla bra! Däremot så hoppade vi över att åka iväg med honom då luckan gick så himla trögt, varken jag eller Emma fick igen den utan att behöva jucka fast" den och det vill man ju gärna inte hållas med när lillen står där inne. Så det får kollas över innan det blir någon tripp. Det är ju livsfarligt att hålla på och ruska på luckan när man ska stänga, både för den som håller i luckan och för Tarzan.

Men han skötte sig verkligen helt otroligt bra! Han följde med in på första försöket, utan att tveka. Han bara gick in, hur härlig känsla är inte det? Jag lät Emma hållas lite bakom honom ändå för att han ska vänja sig. Hon höjde upp luckan, släppte ner den, rasslade med kedjorna (som för tillfället sitter uppe istället för bakbom). Allt för att han ska vänja sig med att det får väsnas där bak. Han vände bak huvudet och tittade lite på henne, men stod lugnt kvar med mig.

Jag måste berätta det coolaste av allt! När vi bestämde oss för att vi var klara så plockade jag av honom benskydd och bootsen så stod vi och pratade en stund, rätt var det är så bestämmer sig Tarzan för att han ville in och kika igen. Så han knallar in, helt själv och ställer sig och äter ur krubban! Hur otroligt är inte det? Min fina, duktiga häst. Emma filmade lite när jag gick in och ut med honom´och typiskt nog är det enda gången han går förbi, såklart. Bara för att kameran är framme liksom? Ska försöka lägga upp den ändå.


Min fina ♥

Det gick så himla bra igår! Jag har förr haft en del problem med mitt humör och hetsar lätt upp mig när jag blir irriterad (har hänt förut vid lastning, när han bara jävlas med mig). Men inte igår. jag hade honom i bara grimman och longerlinan och använde mig lite av det som stod i Sofias blogg (se föregåenge inlägg). Jag lät honom som vanligt titta och lukta länge och väl. Visade honom allt gott som fanns inne i transporten och ledde upp honom på lämmen, för varje framsteg han gjorde så berömde jag, släpte trycket i linan och backade lungt ut honom igen, började om tills han tog ett steg till, backade ut osv. Tillslut så stod han därinne och mumsade, helt lugn och harmonisk. När han nästan ätit upp så backade jag ut honom, då blev han nästan sur i stället och tittade på mig som om "hörru, jag hade faktiskt inte ätit klart än". Haha, han är så go. Lät honom gå in igen och äta upp det sista. Efter det blev det en hel massa berömm och gos sen fick han leka i hagen igen.
Det tog ca 45 minuter igår men jag var så himla nöjd.
I morse när jag skulle släppa ut hästarna så tog jag ut Tarzan och lät honom äta morgonfodret i transporten, dock med öppen lucka eftersom jag var själv, det tog bara 5-10 minuter att få in honom!

Problemet ligger igentligen till stor del hos mig. Jag tycker det är otäckt att lasta. Det går bra att gå in med hästen, det är när luckan ska stängas som jag får lite panik. Tänk om han slänger sig bakåt eller får panik och börjar leva rövare? När det sen är dags för utlastning så blir det ÄNNU värre. Jag vet inte varför igentligen. För de få gångerna jag kört honom så är han lugn. Det har tagit lite tid att få in honom och han kan börja trampa lite när luckan stängs. Men när alla luckkor och dörrar är stängda så har han stått som en filbunke. Vi behöver nog lite träning båda två..

Longerade mitt hjärta förut. Det är ju så isigt överallt så det är ju inte mycket att rida på nu. I veckan ska vi löshoppa Tarzan tänkte jag. Det är hoppträning på söndag som jag tänkte försöka vara med på. Men vill gärna låta honom dampa av sig lite innan jag sitter på. Han är ju inte hoppas sen kmet i oktober så han har nog en del överskotts energi lillen.

Bjuder på några bilder från förut. Mitt fina. Hjärta <3

Tänkte göra en liten lista på vad jag köpt till min lille sista månaden. Självklart ska inte han stå tomhänt när jag fick min hittills bästa lön någonsin! :). Har nog inte fått med allt. Men det mesta och det viktigaste

Magplatta - börjes
Dressyrgjord - börjes
Dressyr schabrak, vinrött - börjes
Lädergrimma - börjes
Stigläder - börjes
Dressyr sadel - begagnad
Träns x2 - hööks
Dressyr schabrak, svart - hööks








De mittersta tränsen är nya.


Jag måste säga att jag är nöjd med allt. Var lite orolig först med gjordarna och grimman från börjes, hur lädret skulle vara. Men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Tycker lädret är väldigt mjukt och fint. Däremot så ser det vinröda schabraket alldeles för litet ur för sadeln. Det stod 16-17" och efter som min dressyrsadel är 16,5" så antar man ju att det ska passa, men det är jag tveksam till. Får helt enkelt prova! Haha.

Mina vänner frågar med jämna mellanrum varför jag har häst. Jag är bara timanställd på ICA, där har jag skitdåligt med tider. 8 fasta timmar i månaden, inte mycket att hänga i julgranen. Så har jag två jobb till på olika städfirmor där jag blir inringd vid behov. Så med andra ord så har jag inte direkt överflöd utav pengar, jag har ont i magen varje månad för hur mycket jag ska få jobba. Men eftersom jag har tre jobb så droppar det alltid in tillräckligt i kassan.

Jag kan börja med att säga att Tarzan får det han behöver, tro inget annat. Mina pengar fördelas på häst och mat (jag betalar maten hemma) och det är typ det pengarna räcker till. Tarzans skoningar, hö, övrigt foder, utrustning osv. maten här hemma. Och förstås att tanka bilen.

När jag var mindre så bodde jag med min mamma, som var ensamstående med fyra barn samt två respektive till mina äldre syskon som i stort sett bodde på heltid hos oss. När mamma bestämde sig för att flytta ifrån min pappa innebar det för henne att hon fick sluta sitt jobb som "nattare" på ålderdomshemmet pga att min lillebror och jag var för små för att vara hemma utan henne på nätterna. Hon stod alltså utan jobb. Med sex barn..
Vi hade det allt annat än lätt och mamma jobbade nästan sönder sig, med sina två jobb hon fick ta för att få det att gå runt. Trots det så gav hon oss allt vi behövde, men vi fick helt enkelt skära ner på saker. Vi åt aldrig ute, med undantag för när barnbidraget kom. Då åkte vi varje månad in och åt på mc donalds. Vi ärvde kläder av varandra då det helt enkelt inte alltid fanns pengar till nya. Men det gjorde oss inget, vi hade ju varandra.

Men vi mådde inte dåligt för det. Klart att det var jobbigt. Jag kan bara tänka mig vilken oro mamma hade jämt. Men vi hade varandra och vi fanns alltid där, det där materiella hade liksom inte så stor betydelse.
Jag kände mig alltid lite skamsen att åka ner till ridskolan när jag visste att mamma igentligen inte hade råd med lektionerna. Men hon instämde på att jag självklart skulle rida! Jag gjorde vad jag kunde och cyklade till och från lektionerna i ur och skur, förutom på vintern. Då fick jag gå, inte för att mamma bad mig, utan för att hon inte skulle behöva köra mig. Jag tyckte att jag underlättade åtminstonde lite då, och så småningom så började jag hjälpa till på ridskolan. Jag tillbringade hela min fritid där nere och hjälpte till att ordna hästarna inför lektioner, att mocka åt hästarna vilket resulterade i att jag fick "betalt" i lektioner. Jag var på ridskolan mellan 17 och ca 19-20 varje vardag, på lördagarna mellan 10 och ca 17, på söndagarna var ridskolan stängd. Jag levde med andra ord nästan där nere.

Min mamma är min stora förebild och jag är så tacksam att hon gav mig det jag behövde. Trots att jag inte bad om det. Hon har lärt mig att man måste leva, pengar är inte allt. Nu får ni inte tro att jag lever i någon drömvärld och bara tänker att det löser sig. Men jag har valt min situation. Jag klarar mig. Jag har det jag behöver och som gör mig lycklig. Min underbara familj och sambo, ett underbart boende och min älskade häst. Jag avstår mer än gärna krogbesök och shopping om det behövs.

Jag vet inte riktigt varför jag skrev det här milslånga inlägget. Men det jag menar är att det går. Man måste bara ha rätt prioriterngar och lite jävlar anamma!

Jag ljuger om jag säger att jag var pigg i morse. Klockan stod på fem och självklart kunde jag inte somna igår. Är det inte typiskt, BARA för att man ska upp liksom.. Vaknade av klockan och tänkte att jag ligger en minut till, så vaknar jag till igen vid kvart i sex, jag börjar sex! Panik blev det. Fick be min underbara pojkvän att ta ut hästarna och jag for iväg. Vad tror ni händer? Jo jag har inga nycklar och tjejen jag skulle möta upp började halv sju idag. Så jag fick stå ute i kylan i en halvtimma sisådär. Blir man lite trött då eller? Men nu är jag i alla fall igång och jobbar som en tok gör min lunch kommer gå åt till att besiktiga transporten, nu håller vi alla tummar och tår!

Testar att blogga från telefonen med appen jag hittade. Det vore ju kul om det funkade! Passar på att ladda upp en bild på nya dressyrsadeln med.

Som rubriken lyder så är det månadshoppning på Hult idag, där jag hade Tarzan stod förut. Klubben ordnar varje månad en hoppträning under tävlingsformer, det ställs fram en bana med numrerade hinder, man får gå banan ja ni fattar.. Det är som en hopptävling men man får ingen rosett om man är felfri, kostnaden är 30kr/start och det ger bra erfarenhet inför tävlingar. Särskilt för mig och Tarzan som inte är vana alls, har suttit och kollat kommande tävlingar nu och jag inser inte hur nära det faktiskt är.


Först och främst ska vi ta oss iväg på träningar, för jag tänker INTE åka på en enda tävling förren vi är så redo man kan bli, jag vill inte komma på en tävling med min frysmärkta travare och inte kunna hålla honom i galopp runt hela banan, att han slängtravar och vi kommer fel mot hindren och flängrider. Nej.
Nu kommer det bli livat kring det här. Men jag vill att det ska se snyggt ut, kännas säkert och bara flyta på, det ska synas hur sammansvetsade vi är som ekipage. Det gäller självklart alla hästar, inte enbart travare. Det finns inget värre än se ett ekipage på tävlingar som inte alls är redo. Det ser bara sorgligt ut i mina ögon.


tänk om jag bara kunde lyyyfta min blick någongång..