Dagen började bra och jag var inte ens nervös (kors i taket) när vi åkte hemifrån, bara förväntansfull. Det var ju inte bara tävling. Utan jag fyllde också år, 20 hela år! Inget kunde förstöra den här dagen!

Kom fram ca en timma innan start och vi började med att anmäla, betala och visa vaccinationsintyg. Efter det gick vi banan. Den här banan var väldigt schysst gjord. Inga konstiga svängar, dumt placerade hinder eller konstigt utsmyckade hinder. Kände mig väldigt säker på att det här fixar vi, nu sätter vi vår första nolla och åker hem med en rosett!
På framhoppningen var han som en gud att rida. Tog inte alltför många språng, räcket tre gånger och oxern tre gånger, det är ju trots allt alltid kaos på framhoppningen. Sedan var det dags för start. Hade tänkt mig att vi faktiskt skulle ta första hindret i galopp, fattade den, men så blev det fel. Gjorde en ny fattning ur en volt. Tror detta tog lite uppmärksamhet från Tarzan, för vad gör vi? Jo, river första hindret. Jag blev så arg på mig själv där.. Fy.

Resten av banan kändes dock bra, vi travade några gånger, men jag tyckte vi hade ett bra flyt ändå. Jag hade Pias ord i bakhuvudet att bara sitta tillbaks och rida mot hindret så ordnar det sig.
Riktigt besviken var jag men det var ju inget att hänga upp sig på, utan blickade fram mot nästa klass. Skrittade av Tarzan och stallde sedan in honom i transporten och mumsa på lite hö i väntan på nästa start.

Typiskt höll oscar telefon åt fel håll när han filmade, därför den är så smal.


När vi tillslut gick nästa bana höll jag på att få en chock! Det var inte så mycket konstiga hinder men en del konstiga svängar.

Som vanligt en dålig pain bild. Men ser ni hur man ska ridan? Från diagonalen, snäv sväng in i kombinationen som står väldigt nära kortsidan, med oxer in och räcke ut, banbyggarna verkar ha dille på den kombinationen för tillfället? Sedan måste man snabbt som attan svänga till nästa hinder?
Ungästklassen hade samma bana, tycker inte det är så schysst mot unghästarna att bygga såhär? Det var många som hade problem måste jag säga..

Den här klassen gick skit för oss.. Det var kokhett ute, Tarzan var trött och jag var trött. Rev första hindret, igen. Resten av banan gick helt okej ändå, fast han drog som en avlöning och var jätte stark. När vi kom till denna delen av banan så hann jag inte få ut honom tillräckligt mot kortsidan, han drog sig innåt som en ål. Men jag red på ordentligt ändå, han hoppade oxern, men sen smet han ut imellan för mig. Förstod honom då hindren kom snabbt och han hann nog inte riktigt fatta vad som hände. Kom igen, red på ännu mer, men han smiter ut igen? Nu var det bara trams, nu visste han ju att det fanns en utväg där. Blev skit irriterad och bestämde mig för att trava in, visste att jag skulle få rida som h*lvete i mellan om vi kom i trav, men jag var tvungen. Kom som sagt i trav, han hoppade men rev oxern. Jag red på som sjutton i mellan och han hoppade fint ut igen. Här valde jag att utgå då vi var frustretade båda två. Bara jag fick över honom på kombinationen så var jag nöjd.


Åkte hem med mitt självförtroende i botten, kände mig verkligen sämst! Hade tankar hela dagen på att jag inte borde ha Tarzan, att det är synd om honom att jag inte kan rida honom ordentligt. Att han borde få komma till någon som kan. Usch vad jobbigt det är att ha den känslan..


Nu går det bättre, fick låna en bok av anna som handlade om träningspsykologi inom hästsport. Känner mig väldigt träffad av allt som står, men det finns många bra tips och övningar som jag ska göra. Mitt dåliga självförtroende kommer inte försvinna över en natt, men förhoppningsvis kommer det bli bättre med tiden. Fram tills det så kommer jag köra stenhårt på träningar två gånger i veckan och en dressyrlektion i veckan..

Läser man dom senaste inläggen så kan man inte tro att gör gör något annat än att hoppa med min häst. Haha! Men det är det som är roligt att uppdareta om, det är det som är kul att kunna gå tillbaks och läsa senare.


Hoppade för Åsa igår. Det gick kanoners. Vi hoppade mycket på böjda spår med mer hinder än vanligt, för att få lite svårigheter inlagda. Att vi inte bara ska hoppa en hinder, sedan pusta ut och tänka "tjihoo, vi klarade det" och sedan slappna av och glöma bort att fortsätta rida.

Jag fick även till min ridning ordentligt igår. Avstånden har jag som sagt haft väldiga problem med och när jag rider ann mot ett hinder så håller jag typ andan och får panik.. Haha.
Igår låg fokuset på att jag skulle släppa all panik, jag skulle rida på som vanligt. Sitta tillbaks, hålla i honom och hålla takten. Som Pia sa så blir det tokigt så löser Tarzan det, han fixar det. Jag måste lite mer på att han faktiskt klarar det. När jag väl red som jag skulle och gjorde som Pia sa så gick det galet bra! Då flöt det på ordentligt och vi kom helt rätt hela tiden. Hon tyckte det var stor skillnad från förra träningen vilket alltid är kul att höra. Fick även tips av henne att verkligen hjälpa honom med takten, skulle han mot förmodan slänga in lite trav så ska jag själv bara fortsätta "galoppera" och hjålla den takten, så han lättare hitytar den själv igen.

Detta ska jag verkligen ta med mig till tävlingen på söndag. Jag ska komma ihåg att verkligen andas, slappna av och bara rida. Så kommer det gå galant.

Här har vi honom. Anders Edman som jag så ofta tjatar om. Hittade en gammal intervju med honom här

Igår efter träningen så hade vi lite snack efteråt med vår tränare. Han tog upp vikten av en korrekt hoppsits och vilken inverkan och betydelse det har. Som han säger så klarar man sig i klasser upp till ca 110cm innan sitsen har någon riktig inverkan på hästen, innan 110cm så kan man vara lite i fram- eller bakvikt och hästen orkar ändå hoppa.

Som ni vet så finns det huur många hoppstilar som helst (och jag säger inte att någon är fel) men vi har alltid fått lära oss en ganska "gammal" stil. Den stilen Anders själv alltid använt sig utav när han var ung och tävlade.

Anders förklarade att hästen behöver inte själva eftergiften förrän den är precis på toppen av hindret, eftergiften behövs för att kunna lyfta upp frambenen ordentligt. Därav behöver den kunna sträcka fram sitt huvud. Så med andra ord så ska hoppsitsen vara korrekt exakt över hindret, varken före eller efter.

Att vara i framvikt är aldrig bra, är man i framvikt, dvs "före hästen" i språnget så kommer hästen inte komma upp ordentligt med sina framben, då är man helt enkelt i vägen för hästen. Detta kan leda (eller leder oftast till rättare sagt) till att hästen river med frambenen, i värsta fall kanske den får med sig en bom mellan frambenen och då kan det gå illa. Ett frambensnedslag beror nästan alltid på ryttaren!

Ett bakbensnedslag beror på att man själv är i bakvikt, ev. att hästen själv slarvar. Anna sa själv igår att om hon innan känner att hon kommer knasigt på hindret så avvaktar hon hellre lite längre och blir i bakvikt än att komma i framvikt. För ett frambensnedslag är värre och kan ge mer följder.

Vi ser det som väldigt viktigt att sitta tillbaks ordentligt de sista tre, fyra galoppsprången innan ett hinder och få hästen riktigt "under sig", den behöver ha med sig sin power bakifrån för att orka komma under sig och hoppa korrekt. Även att vänta ut hästen ordentligt är ju som sagt riktigt viktigt, att inte slänga sig.

 Korrekt sits

Snor en bild på Anna och hennes fina Hell of a Lady.
Som ni ser så är detta inte en optimal bild, oftas så tas bilder i just detta ögonblick och inte när eftergiften kommit. Det som kommer hända härnäst är att Lady kommer dra upp och under sig sina framben ännu mer, då kommer Halsen behöva sjunka ner och Anna kommer sjunka ihop ytterligare samt ge eftergift.

Ser ni också på bilden att man kan dra en rak linje mellan Annas häl och axel? (Axeln kommer sjunka tillbaks lite mer vilket kommer göra dom helt i linje)

Även Ladys rygg kommer skjutas upp något, vilket kommer göra att avståndet mellan sadeln och rumpan kommer minska mer och vara nästintill minimalt, det behöver inte vara mycket luft imellan alltså, sålänge hästen får plats. Skulle rumpan vara högre så skulle det bli svankigt och Anna skulle inte hamna helt i balans.


Felen jag visar här syns ganska tydligt. Jag har rumpan för högt upp och för långt fram, vilket gör att jag svankar. mina axlar är placerade för långt fram samt skänklarna för långt bak vilket gör att jag helt enkelt har min tyngdpunkt för långt fram och detta skulle störa hästen.



Här är en mer korrekt sits. Rumpan vevar inte i luften, den är mer tillbaka skjuten. Jag är alltså närmare hästen (haha, ni för föreställa er att hjag har en häst under mig) Mina skänklar och axlar är även i lod med varandra. Min tyngdpunkt är nu på det korrekta stället. 


Ett ganska långt inlägg blev det. Måste bara påpeka att alla inte har samma stil. Det lärs ut olika precis överallt och jag menar inte att alla andra har fel utom jag. Detta är bara den sits vi lärt oss. Anders har själv ridit stora klasser (för många herrans år sedan dock) och den har alltid "hållt". Så som han förklarar hur den inverkar på hästen och vilka fördelar den ger har gjort att jag tror på den. Den är så logisk. Det är denna sits jag strävar efter och vill uppnå.

---

En bra övning för att träna på sin sits är att ställa en bom på cavaletti. Ställ dig brett isär med benen (som om du hade en häst under dig) och gå från stillastående och ner till hoppsitsen, stanna bara kvar en kort stund och sedan upp igen. Detta kan man göra om och om igen. Ungefär som knäböj (heter det så?) fast man helt enkelt tränar sin sits.

Igår var dett hoppning som gällde, Det har ju regnat något extremt hos oss i veckan vilket gjorde att vi inte kunde rida på banan. Det var helt enkelt för blött och djupt.
Därför blev det ridhuset istället.

Vi gjorde en riktig gymnastikövning igår, studs! Jag älskar att hoppa studs och det ör en jätte bra övning enligt mig.

Tíll en början hade vi 12 upphöjda travbommar, redan här var det mycket att hålla ordning på för hästarna, många bommar och dessutom upphöjda gjorde att dom verkligen fick jobba med bakbenen och att sätta under sig ordentligt.
Detta höjdes senare upp till fem studs. Med tanke på att det är väldigt jobbigt för hästarna så hoppade vi inte mer än 5-6 gånger var. Tillslut lång hindren på ca 80? (Bara uppskattat, vi mätte aldrig) det mittersta ska ju alltid vara högst och det var då något högre.

Hästarna skötte sig super och Tarzan tvekade inte en enda gång. Kände att min sits var helt i balans och vi krånglade bara till den en gång när jag kände redan på första hindret att han drog sig utåt. Lade på skänkeln och krånglade lite för mycket i hans mun kände jag, men hade jag inte gjort det hade han flytit ut för mycket och gått bredvid.
Är supernöjd med både mig själv och Tarzan!!

Lika dålig paintbild som vanligt. Haha.
Träningen i Söndags kändes så himla bra. Skrattade i mellanåt när jag red då Tarzan var helt tokig, skulle trava in i trekombinationen i början av passet men det gick verkligen inte. Han galopperade typ på stället och ville verkligen hoppa! Jag blir så glad när vi tränar nu, för han tycker verkligen det är så himla kul. Han försöker hela tiden göra rätt och varje språng gör honom lycklig! Älskade häst

Började som vanligt med att ha bomserier i trav, som sedan höjdes upp till kombinationer. Vi hoppade väldigt mycket i galopp och jag kände att jag nog börjar få koll på avstånden nu, jag lägger honom aldrig för långt ifrån, utan blir det fel så är det snarare att jag vill få in ett till galoppsprång, fy på mig. Måste lära mig låta honom lösa det lite mer själv. Men oftast gick det fint!

Det ända Anders igentligen sa till mig var att jag får tänka lite på eftergiften i kombinationerna. Jag kände det själv i början att jag inte gav så mycket eftergift in i kombinationen, för att han inte skulle springa på. Nu var det ju inga höga hinder så det gör inte så mycket, men jag måste tänka på det på tävling sen när hindren är lite större att ge ordentligt med eftergift så han kommer igenom språnget ordentligt. Dock på Oxarna ut ur kombinationerna så gav jag ordentligt med eftergift från början, och en del språng kändes otroliga!

Vi avslutade med att hoppa bana (se bilden). Vilket gick kanon. Han landade i rätt galopp hela tiden och jag hann sitta tillbaks och rida ordentligt i kombinationerna, vilket gjorde att vi hann komma till ridning och få upp lite power till nästa hinder. Underbart!!

Skulle ha tränat i Onsdags med, men det var sånt skitväder, bara öste ner. Så vi sköt upp det. Men på Söndag blir det träning som vanligt! Onsdagen åker ev Anna och jag iväg och tränar för Pia, gör vi inte det så blir det träning hemma. Torsdag är det ev. dressyrlektion för oss och på söndagen så är det tävling inbokad! Kommer bli så bra.

Dagsfärsk bild på mitt hjärta! Just nu rullar det på bra för oss. Vi sliter och står i, hittar fler o fler knappar varje pass. Nu på söndag så flyttar hästarna hem till Anna, med blandade känslor. Längtar till att varje dag ha tillgång till ridbana, bommar och hinder. Att kunna åka hemifrån utan att behöva passa in- och utsläpp. Men samtidigt så kommer det bli såå tomt! Att inte bara kunna kliva utanför dörren och mysa i hagen. Känns så mysigt och tryggt att ha dom gå här hemma i hagen.
Det blir nog bra i slutändan. Jag vet ju att dom har stoora och fina hagar att beta i, samt en stor lösdrift att gå in i om det är dåligt väder. Nu låter det som att dom ska flytta 50 mil, när det igentligtn är typ en, möjligen en och en halv. Haha! Det tar ju typ 7 minuter med bil..

Som vanligt så har jag fullt upp omkring mig och hinner inte riktigt titta in här så ofta som jag skulle vilja.

Kan i alla fall berätta om tävlingen i helgen. I lördags morgon åkte vi iväg. Min kära vän Emma var med som stöd och häst hjälp. Vi lastade ur och Emma hade hand om Tarzan medans jag gick banan.

På framridningen var det näst intill kaos så jag valde att jogga igång honom ute på fältet bredvid. Han kändes ganska mycket piggare än vanligt (han brukar vara som en mask) och jag försökte busa igång honom lite för att få lite mer bjudning. Efter att jag hade ridit fram honom lite lugnt så tog jag mig fram på banan. Det stod ett litet hinder av ett räcke på kanske 50cm som jag tänkte vi kunde rulla över ett par gånger. Vad gör tokhästen? Jo, han stannar. Blev irriterad på honom då det enbart var larv, så kom på det igen. Då ville han inte vara med längre så han slänger av mig? Vid det här laget så vart jag skit arg på honom och efter mycket om och men så fick jag tag på honom. Hoppade grinden en gång sen var det framhoppning som gällde. Hoppade bara fram några gånger.



Väl inne på banan så kändes han kanon! Han bjöd självmant framåt, vilket han inte brukar göra och allt bara flöt på! Vi hade en otroligt fin galopp och jag red ann rätt på varenda hinder! På hinder nr 5 så var det en oxer som reds ut emot läktaren, han bröt av till trav och tvekade lite, men han hoppade ändå! Därav rev vi detta hinder, sen blev han en riktig räser. Han sprang på lite för mycket så vi rev hinger nr 6 med. Där valde jag att bryta av till trav för att få lite orning på honom. Sedan fortsatte det fint.

Jag var skitnöjd med vår runda men eftersom jag trillade av och redan hade ont i ryggen så valde jag att stryka min 100cm runda. Kändes onödigt med så ont i ryggen. Såg efteråt att vi hade den snabbaste tiden av alla! Kul med tanke på vilken segpropp han  brukar vara. Det gick snabbt men kontrollerat.


Emma filmade så väntar på att hon ska skicka över filmen så ska jag visa den :)