Nu har jag startat upp en ny blogg. En nystart utan att behöva se alla minnen som finns här. Jag kommer inte att ta bort denna då jag vill kunna gå in och drömma mig tillbaks ibland.

 

HÄR hittar ni oss nu.

Kort sagt, han har det bättre nu. Vi undersökte på Husaby hästklinik och där behandlades han i sina framknän, han hade en diffus hälta i bakkärran då. När hans framknän blev ok så visade han hur omt han egentligen hade bak. Han blev jätte dålig och hela hans livsgnista försvann. Efter mycket funderande och grubblande så bestämde vi oss för att han skulle få avsluta sina dagar. Rehabiliteringen skulle bli sååå lång och prognosen för att han skulle bli frisk såg inte alls bra ut. Jag ville inte låta honom genomgå det. 

Tog det svåraste beslutet man som hästägare behöver göra, men jag gjorde det för hans skull. Jag älskar denna häst till månen och tillbaks, en del av mig har försvunnit. ❤️

Jag har tidigare vart ganska anti mot bilar med automatlåda. Men nu är jag helt såld! Körningen blir så himla mjuk och fin och det är ju perfekt när man ska köra häst (:

Boj bravo 1998

Och en Saab 9-5 2007

Har tänkt lägga upp mina veckor såhär;

1 dag/vecka - tömkörning 

1 dag/vecka  - uteritt utan speciella krav

1dag/vecka - konditionsträning

2 dagar/vecka  - dressyrarbete

1dag/vecka - VILA

Hoppningen kommer vi lugna oss med några månader till då jag vill att han ska vara helt kry i ryggen först.

Jag vill bara att han ska bli bra nu! Jag vill rida och träna - mest av allt tävla! Man ser på Tarzan att han har långtråkigt, han älskar ju också att jobba. Tävling i all ära, men självklart är det Tarzans hälsa som kommer i första rummet, alltid! Tro inget annat. 

Den 1a februari 2013 så träffade jag Marcus - han med stort H. Det var helt oplanerat och en ganska rolig historia, kan berätta mer om det någon annan dag. 

Numera så bor jag, Tarzan, Marcus och nytillskottet Alfons - en 6årig shettis på en liten gård utanför Örebro. 

Anna och jag Åkte till Pia Onsdags för lite hoppning. Tarzan var helt vild i transporten, inte likt honom! Trodde han skulle vara genomsvett när vi kom fram men när jag öppnade dörren så stod han typ och sov, haha. Ögontjänare.. Vi kom igång sent med lektionen eftersom gruppen innan oss drog ut på tiden, så vi var alla fem uppvärmda när vi kom in på banan. Red fram lite mer seriöst och galopperade en hel del. Sen var det dags för lite bommar. Vi började med denna övning;

Vi kom i trav över bommarna och när vi kom ut till spåret så fattade vi galopp, hoppade ett räcke på volt för att sedan sakta av till trav och gå ut över dom andra bommarna. Tyckte vi klarade denna övning fint, några gånger så blev jag tvungen att rida utanför hindret ett varv i galopp för att få orning på honom, men annara skötte han sig fint! Denna övning gjorde vi tre gånger var i varje varv. Sedan gjordes travbommarana om till hinder och så gjorde vi samma övning, men med galopp från början. Gick kanon, men har var så otroligt pigg, haha!

Gick över till denna övning där det stod två kombinationer innanför spåret. Här var det lite knepiga avstånd. 7m - 20m - 7m. Vi fick själva bestämma hur vi skulle göra, om vi skulle ta 5 eller 6 galoppsprång mellan kombinationerna. Vi skulle planera vår ridning på bästa sätt för att hästarna skulle orka med avståndet på den sista kombinationen.
Jag red sist och hann se hur de övriga tänkte och red. Jag tycker det är så svårt att planera sådär, jag rider mer på känsla och jag tänkte att jag planerar mina galoppsprång beroende på hur jag kommer ur den första kombinationen. Men eftersom hindren var låga (70cm) så visste jag att avståndet blev lite långt. Tarzan var pigg så jag behövde inte rida på speciellt i kombination 1. Jag plockade ihop honom efter kombinationen och red ihop honom lite. Här red vi på 6 språng. Resultatet blev perfekt.

 

Sedan vände vi och kom från andra hållet. Nu höjdes även hindren (de hamnade nu på ca 90-1m uppskattningsvis). Jag kände att han rann iväg för mig redan över första kombinationen och han hoppade mig nästan ur sadeln, det blev lite dragkamp mellan kombinationerna och jag tappade stigbygeln mitt i allt vilket gjorde att jag tog i honom för mycklet. Vi avbröt i mitten och jag kom igen. Nu var han mer fokuserad och avständet i kombinationen stämde bättre denna gång. Jag tog tillbaks honom men tjaffsade inte för mycket med honom, utan lät honom gå på. Nu blev det 5 lite större språng i mellan som jag tänkt.

 

 

Vi avslutade med en bana som innehöll mycket tighta svängar. Jag såg att Pia höjt hindren under tiden men jag red på som vanligt. Första rundan blev det lite missförstånd, Vi kom lite nära och lite långt ifrån ibland men Tarzan löste det åt mig.

Andra rundan var jag mycket mer taggad att få till och här gick det som en j*vla dans. Jag riktigt kände hur rätt jag red och hur rätt Tarzan gjorde. Några av sprången kändes det verkligen som att vi flög, haha! Sån underbar känsla alltså! Allt bara satt liksom!

 

Skrittade av honom för hand sen och insåg först då hur stora hindren var. Ena räcket var minst en meter (om inte mer!), samma sak med en av oxrarna. Herregud så stolt jag var! Anna sa till mig att hon tyckte vi gjorde ett jätte bra jobb och att jag verkligen skulle vara stolt. Det var jag!

 

 

Nu är det nog pay and jump som gäller för oss nästa helg. Jag känner mig mentalt redo för det nu. Det blir nog 90-.1m tror jag. Om jag får med mig någon till hjälp dvs.

 

 

 

 

 

 

 

Igår tränade vi på Hult, vi hoppade tillsammans med Anna och Tequila för Anders. Vi har inte vart med på träninge på hela sommaren i stort sett, då vi bara gått på halvfart. När vi tränade innan vår "semester" så tyckte jag det var lite otäckt att galoppera på hindren. Vi hade ju ingen riktig galopp då, det var ju bara fram eller mer fram. Han blev så vinglig innan hindren, vilket gjorde att jag la mig i för mycket och så blev det ofta pannkaka.

 

Nu, när vi fått till galopperna så kändes det tusen gånger bättre.

 

Som vanligt får ni stå ut med en dålig paintbild..

Vi började trava bommar på medellinjen (det som på bilden är ett räcke). För att få dom raka och rättställda. Efter det så lades det upp ett räcke, men hjälpbom före och efter, som skulle hjälp oss att rida rakt. Vi började som alla pass att komma i trav och det kändes ganska bra.
Vi tog bort hjälpbommarna och nu skulle vi istället komma snett på hindret och byta galopp över (självklart). När Anders sa att vi skulle komma i galopp så blev jag, som jag alltid blir, lite tillbakadragen.

 

Men efter några språng så släppte det. Vi gjorde tillslut en bana av allt ihop och ´vi kom rätt nästan varje gång. Bytena satt nästan varje gång! Och eftersom vi har fått sådan ordning på galoppen så när det blev korsgalopp  (hände några ggr) så behövde jag inte sakta av till trav för att göra en ny fattning. Jag bara ställde honom och gjorde en ny, tydlig galoppfattning, så bytte han. Vilken j*vla känsla!

 

 

 

Vi fick mycket beröm igår faktiskt, vilket kändes så himla skönt. Jag är ju lite självkritiskt, det är jag alltid.. Så direkt efter passet så var jag lite tveksam på hur jag kände över dagens prestation, jag analyserade och funderade över allt.. Nu vill jag göra det klart och tydligt, att jag gav Tarzan massa beröm! Både efter och under passet. Det gör jag altid!! Så ni inte tror att jag går och är sur på honom. Jag är bara kritiskt till min egen insatts, analyserar om JAG kunnat gjort det bättre.

 

Men när jag kom hem så vände det. Jag hade en otroligt skön känsla i hela kroppen.

Fick även ett medd. på facebook av Anna "Är du inte stolt över DIG och din häst idag så blir jag sur på dig :-P".

Haha, hon är go!

 

Blev som vanligt ett långt och babbligt inlägg. Men jag måste bara berätta så ingående eftersom jag är såå stolt.

I helgen skulle det ju vara KM, men så blev det inte. Fick mejl från klubben om att de tydligen inte uppdaterat sina listor med medlemmar, så alltså hade inte alla medlemmar fått mejl med information angående KM, vilket gjorde att de som inte fick mejlet, hade inte anmält sig, osv. Ja, ni fattar. KM är nu flyttat till 14e Oktober (om jag minns rätt..). Inte helt mig emot då jag hinner träna ännu mer inför det.

 

Nu är mina semestervikariat slut, vilket innebär att jag inte längre behöver jobba 6-7 dagar i veckan, 10-12 timmar. Jag älskar att jobba, att tjäna pengar och så. Men denna sommar har verkligen vart för mycket.. Tur att man i allafall har underbara kollegor som gjort det hela lite lättare ♥

 

Men, hur underbara kollegor man har så blir man helt slut. Jobba 10-12 timmar varje dag, i stort sett (jag har jobbat för 2-3 människor hela sommaren, det går liksom inte ihop..). Hem och laga mat, ta sig iväg till stallet och försöka rida, hem och tvätta, städa, ta hand om övriga djur och försöka se sin sambo innan duschen och sängen kallar, och så ska man försöka umgås med vänner i mellanåt.. Så har mina dagar sett ut. Vilket gjort att jag helt enkelt inte haft ork att rida och träna varje dag. Jag har känt mig så otroligt misslyckad, att jag inte åkt till stallet varje dag, att jag inte vart någon wonder woman.

Men ibland måste man lyssna på sin kropp, och sin knopp.

 

Men nu är vi tillbaks på banan igen, efter lite sommarledigt. Jag håller fast vid mitt mål, att nolla en meter detta år. Jag måste bara jobba lite med mig själv och min nervositet först. Men, vi har allt lite tävlingar framför oss.

 

 

 

 

 

Igår.. Vad hände liksom? Vem bytte ut min häst?

Red första turen på min pojk igår efter flytten hem. Ja, det låter värre än vad det är, han hade bara vila i Söndags. I alla fall så red vi ju som sagt på travbanan (hade visst skrivit rundan i planeringen?). Värmde upp några varv först i skritt och trav. Redan här kändes han så himla superfin. Han var taggad till tusen och var superkänslig. Minsta lilla vink svarade han på direkt. Han knäppte med öronen och var så sammarbetsvillig.

 

Tog ett par galoppfattningar runt spåret för att känna lite på honom och låta honom springa av sig lite innan det riktigta arbetet. Längst ner på "travbanan" så var det otroligt fint underlag så där jobbade vi resten av passet. Mycket galoppfattningar och galopp på volt. 

Känslan av att sitta på hans rygg igår, när vi galopperade på volterna och vi jobbade oss till den där riktiga galoppen, var totalt amazing! Han bara gick liksom, som ett ånglok. Man kände verkligen hur han jobbade med bakbenen. Det var verkligen som att rida i "uppförsbacke".

 

 

Behöver jag säga att jag var stolt? Puss på min fina häst