Igår efter ridpasset så lasttränade vi Tarzan, jag tänkte att han kanske är lite mer medgörlig när han är lite trött. Där trodde jag fel! Max och jag hölls med honom i en timma igår - men skam den som ger sig! Han var så himla larvig, inte det att han var rädd. För det var han inte för fem öre, utan han var mest irriterad och sur. Tillslut så stog han och stampade och sparkade på lemmen, viftade irriterat på svansen och såg allmänt skitsur ut. Haha, söten.
Efter en timmas slit, några galna utfall från transporten vilket ledde till en halvt avsliten arm på mig så insåg han nog att det inte fanns någon återvändo och gav sig. Då knallade han snällt in i transporten, stod där som ingenting helt lugnt och sansat och fick massa beröm och godis såklart.

Min tanke är att försöka lastträna honom någon gång i veckan, fram tills att det går snabbt, smidigt och utan tjaffs. Så man slipper ta dom dusterna när man väl ska iväg på träningar framöver. Helst av allt så skulle jag i framtiden vilja kunna åka iväg med honom själv, att kunna lasta honom helt själv vore ju guld, men idag är det lång väg dit.

Hur är förresten era hästar att lasta? Har någon erfarenhet av en allmänt trotsig häst som Tarzan, och har ni några knep eller råd?